|
|
||
|
|
|||
Den centrummatade eller fokalmatade antennen var länge den enda typen av antenn som användes, men så småningom kom det som kallas "offsetmatad antenn". Detta är en vidareutveckling av den enkla parabolantennen. Utgångspunkten är en stor s k moderparabol med ett litet öppningsförhållande, ofta ca 0,25. Ur denna skär man ut en del. LBNn och dess matarhorn placeras i moderparabolens fokalpunkt och riktas något uppåt för att belysa reflektorytan bättre. Givetvis skär man i praktiken inte ut en offsetparabol ur en moderparabol, detta är bara en matemastisk modell. Istället tillverkas offsetantennen direkt ur ett stycke plåt. Den asymmetriska formen gjorde dock att det tog några år innan det gick att tillverka billiga offsetantenner. Det finns också begränsningar för hur stora offsetantenner det går att tillverka till en rimlig kostnad. Riktigt stora antenner, över 2,4 meter, är därför fortfarande ofta av centrummatad typ. Ett exempel på detta är antenner i upplänkstationer.
I en centrummatad antenn är matarhornet för det mesta vänt mot markytan. Därför kan det uppfatta brus från marken som kommer in utanför parabolens rand. I en offsetantenn är däremot mikrovågshuvudets, LBNns, matarhorn vänt uppåt. Därför är det bara rymdens och atmosfärens brus som kan nå in till lågbrusförstärkaren. Placeras offsetantennen utan en vägg bakom så genereras lägre brus (men de flesta offsetparaboler brukar paradoxalt nog monteras just på väggar). Nästa förklaring är att LBNn inte skymmer signalens väg. Den tredje fördelen med offsetantennen, som jag själv nog anser vara den allra viktigaste, är att den inte samlar snö lika lätt som en centrummatad antenn.
Slutligen går det också att styra belysningen av reflektorn bättre. Orsaken till detta är att reflektorn syns under en mindre vinkel an vad som är fallet i en centrummatad antenn. Resultatet blir att verkningsgraden hos en offsetantenn kanske kan nå upp till ca 75 %, medan en centrummatad antenn inte har mer än ca 55 %.
|