En motorparabol väljer man så stor att den räcker till för de flesta satelliter. Resultatet blir antenner i storleksordningen 1,2-1,8 meter.Jag har en antenn på 1,4 meter och klarar av satelliter från 45 grader väst till 42 grader öst, det är bara horisonten som sätter gränserna.

Den stora fördelen med en motorstyrd antenn är att hela dess storlek utnyttjas optimalt mot varje banposition och inte är behäftad med sidmatningsförluster så som är fallet i de multimatade norden- och europaparabolerna.

För att motorstyrningen skall bli så enkel som möjligt så hänger man upp den i ett så kallad polarmountstativ, som i princip består av en lutande axel kring vilken antennen kan vridas.

Genom listigt val av axelns lutning (vinkeln A) och en vinkel mellan antennens aperturplan och denna lutande axel (vinkeln B) så kan antennen "glida" utmed hela den geostationära banan med hjälp av bara en motor. Märk väl att antennen vrider sig i tre axlar samtidigt, azimuthvinkel, elevationsvinkel samt att hela parabolen vrider sig för att kompensera för polarisations skillnad mellan de olika satelliterna
  mera info - Så riktas parabolantennen. Detta kräver en mycket hög precision vid installationen av en motoriserad antenn. Felen upptäcks oftast när man vill ta in en satellit som ligger långt öster resp. väster ut, då är oftast felet att man har "kommit ur" den geostationära banan och detta på grund av att antennen inte är rätt inställd, jag brukar använda skjutmått när jag justerar min antenn.

Detta är alltså ingenting för en ovan amatör, men för den som har tålamod kan det bli en spännande utmaning. Oftast finns det tabeller och kartor som visar de olika inställnings vinklarna som gäller för ett polarmountstativ   visa tabeller, dessa tabeller är dock bara en riktlinje. Efter monteringen av antennen måste det alltid ske en finjustering av antennen.

Stora antenner kräver en ganska stark motor och grova strömförsörjningskablar. Detta i sin tur leder till stora nätdelar som drar ganska mycket ström. Därför har den traditionella motorstyrningen nackdelen att det krävs en pekfingertjock fempolig svart kabel. Den kabeln är inte särskilt vacker i vardagsrummet.

Stora antenner är svårare att ställ in. En 1,8 meters parabolantenn har en öppningsvinkel av bara ca 1 grad. Därför kan det vara ett stort äventyr innan alla vinklar stämmer och det hela fungerar över hela synliga delen av den geostationära

banan. Naturligtvis är det viktigt att den motoriserade antennen placeras så att den har fri sikt mot så stor del av banan som möjligt.

Det finns olika modeller av motoriserade antenner. Med DiSEqC-kontroll kan man, förutom att styra switchar också styra motorn. Då räcker det med den vanliga kabeln. Mottagarens drivspänning till LNBn används i detta fall också till att driva motorn och all styrning och kontroll sker med hjälp av DiSEqC-signaler.

Detta är mycket praktiskt och billigt och gör det möjligt för fler att skaffa motorstyrning. Nackdelen är dock att det knappast går att ha antenner med mer än 1 meters diameter. Detta beror på att satellitmottagarna inte kan ge tillräckligt mycket ström för större motorer. Som alternativ till en europaparabol är det dock ganska bra. Eftersom det här är fråga om en mindre antenn så är ofta vinkeln B fixerad och behöver då inte ställas in. Nackdelen är dock, som för alla motorstyrda

alternativ, att det blir en viss väntetid mellan banpositionerna.

För den som vill ha en stor motorstyrd parabol men ändå vill slippa fula kablar i vardagsrummet så finns faktiskt ännu ett alternativ. Där utnyttjar man DiSEqC-styrning som kontrollerar en nätdel som t ex placeras på vinden. Från denna nätdel går det sedan grövre kablar till antennen. Egentligen är det här samma sak som den traditionella motorstyrda antennen, men det blir snyggare inne i rummet.

Ytterligare ett minialternativ är Variosat som egentligen är en motorstyrd multimatning. Systemet har samma nackdelar som alla andra multimatningar i att man får en förlust genom sidmatning.

Fördelen i förhållande till norden- eller europaparabolerna är dock att det går att ta emot fler banpositioner. I multimatade antenner är det svårt att placera in LNBer så tätt att det går att ta emot t ex 16 grader öst och 13 grader öst i samma antenn. Detta löser Variosat mycket elegant eftersom det går att flytta den enda LNBn i sidled med så fin upplösning att det går att ta emot två banpositioner som ligger i princip hur nära varandra som helst. Den går också att använda i stora antenner.